Hej PTS.

Jag har länge haft en fundering över vem som egentligen bär ansvaret för att jag får min post och vilka skyldigheter jag som mottagare har.

Idag kom så den första tingsrättsdomen vad det gäller illegal fildelning.
16 000 kronor är tydligen vad det kostar att olovligen låna ut filmen Hipp Hipp Hora till någon annan.
Den som inte ens är bra… 

Som vanligt så handlar debatten om vad folk på gatan tycker eller vad mer eller mindre självutnämnda förståsigpåare har att säga om saken.

Aftonbladets “IT-expert” Peter Pettersson säger t.ex:
Till sist, vad tror du blir nästa steg i kampen mellan upphovsrättsindustrin och nätpiraterna?
  – Jag tror man kommer att tvingas satsa på förbättrade kopieringsskydd. I dag finns det egentligen inga kopieringsskydd som hindrar dem som vill fildela. Men sådana, effektiva, skydd ligger ett par år fram i tiden.

I och för sig så svara han på frågan om vad han tror i stället för tycker, men inte ens denna ”IT-expert” klarar av att flika in någonting om vad det grundliggande problemet egentligen består i.

Här presenterar “IT-experten” på bilson.blogg.se vad han anser att en del av grundproblemet består i:

Distributionsformat
Vi har två industrier (musik och film) som har försovit sig i flera år. Filmindustrin har precis vaknat men inte insett att den måste kliva ur sängen.

Med hjälp av internet så har det vuxit fram ett förhållnignssett till hur vi människor konsumerar film och musik som branchen själv inte har haft konmtroll över. Den har stillatigandes stått brevid och tittat på när deras tidigare kunder har tagit saken i egna händer.

Det de här före detta kunderna har gjort är att arbeta fram ett fullt fungerande distributionsformat för film och musik.
T.ex. Napster och AudioGalaxy för musik samt DC++ och BitTorrent som lämpar sig väl för större datamängder som film.

Napster och AudioGalaxy fick stänga butiken efter påtryckningar från musikbranchen.
Kvarteret brevid dessa butiker öppnade i stället DC++ och BitTorrent.
De erbjuder förutom musik även film. Stora mängder film.

Till skillnad mot mycket annat som händer på internet så stannar det här inte vid en liten elitistisk klick.
I stort sett varenda människa med tillgång till en dator och hygglig internetuppkoppling kan ju få filmen levererad till sig utan att behöva gå utanför dörren. Det blir en så kallad folkemsrörelse.

Filmbranchen, som är sömndruckna, står brevid och tror att problemet löses genom att tysta de före detta kunderna.

Här kommer frågorna de borde ställt sig själva:
Det här med film via datorn verkar ju vara någonting som våra före detta kunder verkligen vill ha.
Som det är nu så tjänar vi inga pengar på det.
Hur ska vi göra för att fåtillbaka våra kunder?
- Jo, vi måste erbjuda tjänster som har ett pris som accepteras.
Vad då för tjänster?
- Vi måste kunna leverera filmerna på det sätt som kunderna vill ha det, via datorn, fast med en bättre kvalitet och till ett rimligt pris.

Nu ställde sig filmbranchen inte dessa frågor utan fortsätter istället sin kamp mot väderkvarnar.

Ponera att de vinner.
Säg att all illegal fildelning upphör över en natt.
Förväntar de sig då att folk ska börja gå till biograferna och betal 100 kronor för en medioker svensk film, eller gå till videobutiken och hyra samma mediokra film för 45 kronor?
Eller varför inte köpa den på dvd för 229 kronor?

Förstår de inte att de måste komma med ett vettigt alternativ?
Undantaget den försöksverksamhet på internet som är så liten att den inte räknas så är ju de legala distributionsformaten desamma som fanns för 20 år sedan.

Jaja. Skit samma. Nu ska jag ta på mig regnstället, gå till Videoteket,
hyra hipp hipp hora på dvd och gå hem igen.

Eller inte.

Hej Riksbanken.

Jag har tittat runt lite på er webbplats och läst om 2-kronan. Den är ju ett giltigt betalningsmedel, men eftersom den är ganska ovanlig kan jag tänka mig att vissa butiker ser med skepsis på mig om jag vill betala t.ex. min dagstidning med några 2-kronor.

Min fråga är:

Finns det någon bestämmelse som reglerar vilka mynt och sedlar en butik måste ta emot eller är det upp till varje butik att bestämma det själva?

Med vänlig hälsning

Hej Tobias !

Din fråga handlar ytterst om vad som menas med lagligt betalningsmedel, vilket t.ex. 2-kronan är. Sedlar och mynt utgivna av Sveriges riksbank är lagliga betalningsmedel. Det framgår av 5 kap. 1 § lagen(1988:1385) om Sveriges riksbank. Frågan är bara vad som menas med begreppet lagligt betalningsmedel. Riksbankens jurister har tolkat begreppet på följande sätt.

Att sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är lagliga betalningsmedel innebär att en person som har en skuld till annan, t. ex. på grund av ett köp, alltid kan göra sig kvitt denna skuld genom att erlägga betalning med sådana sedlar och mynt. Detta gäller dock endast om inget annat har avtalats mellan den som betalar och den som har rätt till betalning. Ett sådant avtal kan vara uttryckligt eller underförstått, skriftligt eller muntligt.

Ofta framgår i det enskilda kontraktet hur betalning skall erläggas, t. ex genom inbetalning till betalningsmottagarens postgirokonto. En affär kan också göra klart för sina kunder att den inte accepterar kontant betalning genom exempelvis ett anslag vid ingången. Kunderna får då redan innan köpet anses ha accepterat att sedlar och mynt inte kan användas som betalningsmedel.

En affär kan alltså i och för sig ha som policy att inte ta emot kontanter under förutsättning att denna policy är tillräckligt bra kommunicerad till kunderna, något som är en bedömningsfråga från fall till fall. Följaktligen kan affären därmed även neka att ta emot lagliga betalningsmedel i vissa fall. Affären skulle kunna klargöra att den godtar kontanter endast i vissa angivna valörer (t.ex alla sedlar utom 1000-lappar, och/eller aldrig några mynt), eller på vissa villkor (t.ex. att kunden måste uppge sitt personnummer). Sådana villkor eller förbehåll får förekomma endast under förutsättning att de blivit tydligt kommunicerade till kunderna.

Vad som är sedvänja kan också ha betydelse. Det är t. ex. ytterst ovanligt att husköp och andra beloppsmässigt stora affärer betalas med sedlar och mynt. Den betalande parten kan därför inte gärna kräva att betalningsmottagaren i sådana fall skall acceptera sedlar och mynt som betalning, även om betalningsformen varken har berörts i avtalet eller varit på tal under förhandlingarna.

Hoppas detta i någon mån besvarar din fråga !

Med vänlig hälsning

Information-Riksbanken 

Min Slutsats:
Ja jag vet inte jag. Men det verkar ju vara lugnt att betala med tvåkronor så länge det inte sitter en lapp på dörren, i butiken, vid kassan, etc. som talar om att de inte tar emot tvåkronor.
Det känns skönt att veta. Nu slipper jag fundera mer över det.

Jaha. Aldrig får man vara riktigt glad.
Den som gapar över mycket mister ibland en del av stycket. I alla fall ett grafikkort.
Skrev nyligen hur roligt det är med tekniska uppgraqderingar i det egna hemmet.
Däremot är tekniska nergraderingar lika tråkigt som uppgraderingar är roligt. 

Idag pajjade grafikkortet till malins dator.
Jag var inte med vid själva dödstillfället. Men enligt hörsägen så blev skärmen “typ orange”. Då drogs sladden ur. Sen ville inte datorn starta överhuvudtaget. Efter lite klurande kom ajg fram till att det var grafikkortet som hade kastat in handduken. Bort med det.

Nu startar datorn iaf. Men den har ingen skärm så man ser inte vad den säger.
Dessutom piper den lite sorgligt över saknaden av grafikkortet.
piip-piiiip-piiip.

Att införskaffa: Ett grafikkort.

Och annars då?
Jovars.

Idag skickade jag följande brev till Skatteverket: 

Hej Skatteverket.
Jag har ett förslag till er. Egentligen så gäller förslaget alla myndigheter, försäkringsbolag, banker etc. som en person normalt har kontakt med. Men nånstans måste jag börja, så det blir med er.

Så här är det:
Jag sitter och städar mina skrivbordslådor här hemma nu på kvällen. I högen med alla papper så hittar jag ett dubbelt A4 från er som heter “Besked - Slutlig skatt enligt 2005 års taxering” samt “Kontoutdrag”

Jag börjar då fundera: Varför ska jag spara det här? 

Jag ögnar igenom lite på baksidan där det verkar vara samlat upplysningar av olika slag men ingenstans står det varför jag ska spara papperet. Under ens uppväxt får man ju lära sig att spara viktiga papper men hur vet man att ett papper är viktigt?

Mitt tips är att det på baksidan borde stå en ruta med rubriken

“Du ska spara detta papper om du t.ex:”
- ska köpa en fastighet
- låna pengar
- göra ditten eller datten

För att inte måla in er kan ni avsluta med
“Observera att det kan finnas fler anledningar än ovan nämnda att spara detta papper”

Tänk om alla myndigheter etc. skulle börja med det här, jag tror att det skulle underlätta för många människor att få ett litet “tips från coachen” om när ett papper är viktigt. 

Hur som helst, nu har jag i alla fall bestämt mig för att jag kastar just det här papperet.
Jag är ganska säker på att jag kan få ett nytt av er om det behovet mot förmodan skulle dyka upp.

Med vänlig hälsing
Tobias.