Vandring i det svenska samhället rss

Jag fortsätter min vandring bland företeelser i det svenska samhället.

Mitt brev till Riksbanken:

Hej Riksbanken.

 

Jag har tittat runt lite på er webbplats och läst om 2-kronan. Den är ju ett giltigt betalningsmedel, men eftersom den är ganska ovanlig kan jag tänka mig att vissa butiker ser med skepsis på mig om jag vill betala t.ex. min dagstidning med några 2-kronor.

 

Min fråga är:

 

Finns det någon bestämmelse som reglerar vilka mynt och sedlar en butik måste ta emot eller är det upp till varje butik att bestämma det själva?
Med vänlig hälsning

Tobias

Riksbankens svar till mig:

Hej Tobias !

 

Din fråga handlar ytterst om vad som menas med lagligt betalningsmedel, vilket t.ex. 2-kronan är. Sedlar och mynt utgivna av Sveriges riksbank är lagliga betalningsmedel. Det framgår av 5 kap. 1 § lagen(1988:1385) om Sveriges riksbank. Frågan är bara vad som menas med begreppet lagligt betalningsmedel. Riksbankens jurister har tolkat begreppet på följande sätt.

 

Att sedlar och mynt utgivna av Riksbanken är lagliga betalningsmedel innebär att en person som har en skuld till annan, t. ex. på grund av ett köp, alltid kan göra sig kvitt denna skuld genom att erlägga betalning med sådana sedlar och mynt. Detta gäller dock endast om inget annat har avtalats mellan den som betalar och den som har rätt till betalning. Ett sådant avtal kan vara uttryckligt eller underförstått, skriftligt eller muntligt.

 

Ofta framgår i det enskilda kontraktet hur betalning skall erläggas, t. ex genom inbetalning till betalningsmottagarens postgirokonto. En affär kan också göra klart för sina kunder att den inte accepterar kontant betalning genom exempelvis ett anslag vid ingången. Kunderna får då redan innan köpet anses ha accepterat att sedlar och mynt inte kan användas som betalningsmedel.

 

En affär kan alltså i och för sig ha som policy att inte ta emot kontanter under förutsättning att denna policy är tillräckligt bra kommunicerad till kunderna, något som är en bedömningsfråga från fall till fall. Följaktligen kan affären därmed även neka att ta emot lagliga betalningsmedel i vissa fall. Affären skulle kunna klargöra att den godtar kontanter endast i vissa angivna valörer (t.ex alla sedlar utom 1000-lappar, och/eller aldrig några mynt), eller på vissa villkor (t.ex. att kunden måste uppge sitt personnummer). Sådana villkor eller förbehåll får förekomma endast under förutsättning att de blivit tydligt kommunicerade till kunderna.

 

Vad som är sedvänja kan också ha betydelse. Det är t. ex. ytterst ovanligt att husköp och andra beloppsmässigt stora affärer betalas med sedlar och mynt. Den betalande parten kan därför inte gärna kräva att betalningsmottagaren i sådana fall skall acceptera sedlar och mynt som betalning, även om betalningsformen varken har berörts i avtalet eller varit på tal under förhandlingarna.

 

Hoppas detta i någon mån besvarar din fråga !

 

Med vänlig hälsning

 

Information-Riksbanken 

Min Slutsats:
Ja jag vet inte jag. Men det verkar ju vara lugnt att betala med tvåkronor så länge det inte sitter en lapp på dörren, i butiken, vid kassan, etc. som talar om att de inte tar emot tvåkronor.
Det känns skönt att veta. Nu slipper jag fundera mer över det.

 


1 kommentar »

RSS feed for comments on this post.

  1. Låter som att Riksbanken försöker förbereda för en övergång till kreditkort. Om kontanter är lagligt betalningsmedel så är de, annars är det dags att investera i guld eller diamanter. Eller så får vi alla statliga betalkort, så man har ett betalsätt man VET fungerar överallt.

    Comment by Irriterad teoretiker — March 9, 2009 #

Leave a comment



Powered by Wordpress.